"Världens mest lyckade omnationalisering"

Ett påstående om Skåneland

av Peter Broberg, Stiftelsen Skånsk Framtid 1996


I denna essay förs ett resonemang kring uttrycket "lyckad omnationalisering". Begrepp som stat och nation beskrivs och de kriterier som ligger till grund för det nationella tas upp i relation till Skåneland och Sverige. Skåningen definieras i denna skrift som varande svensk medborgare, av skånsk eller skanisk nationalitet och med omfattande danske rötter.



Del 1

  • Förord
  • Svensk "som om"-historia
  • Nationalitet och medborgarskap
  • Det skånska språket

FÖRORD

Då och då hör man påståendet, att omnationaliseringen i Skåneland är något av det mest lyckade som genomförts. Utifrån ett skånskt perspektiv finns det anledning att idag fundera över detta påstående.

Skåneland som en historisk identitet har idag en mycket unik position. Annekterat av Sverige och förnekat av Danmark står det skånska idag utan stöd, utan egen historia och med svagt självförtroende. Framför oss ligger nu möjligheten för ett "Regionernas Europa", där de gamla maktstaterna tvingas att ta hänsyn till den regionala kulturmångfald som finns och där varje kulturregion har goda möjligheter att forma sin egen framtid, tolka sin egen historia och teckna sin egen kulturprofil.

Följande essay är skriven som ett bidrag till att klarlägga Skånelands kulturposition inför en tid, då också vi behöver markera oss i Europas kulturmönster. 1 Skåne, Halland och Blekinge har vi ett speciellt ansvar, om inte vi önskar att bidraga till den allmänna kulturnivelleringen.

Peter Broberg




Svensk "som om"-historia

Alla som passerat det svenska skolsystemets folkskola, realskola och gymnasium under detta århundrade har som sin historia fått läsa den svenska historien. Detta gäller också de elever som bor i landskap och provinser som inte alltid hört till Sverige. För de flesta skolor gäller dessutom, att den svenska historien förmedlats som allas vår historia, dvs hela det nuvarande Sveriges bakgrund.

Att förmedla en svensk historia "som om" den också är andra folks och territoriers historia, är inte någon bagatell. Det rör sig om ett allvarligt vilseförande av hela folkgrupper och denna mörkläggning orsakar många problem i kultursamhället. Trots mörkläggningen så har många Skånelänningar idag kommit till insikt om denna "som om"-historia och detta svenska sätt att glömma de annekterade provinsernas bakgrund.

Man har i erövrade provinser alltså förmedlat den svenska historien som om den också var dessa provinsers bakgrund. Så har med få undantag skett i Skåneland, det territorium som tillsammans med Lappland är minst svenskt av alla. Mycket knapphändigt nämns den svenska erövringen och inkorporeringen av Skåneland i böckerna. Det har i många historieböcker dessutom framställts som om inlemmandet i Sverige skall ses som en naturlig geografisk självklarhet samt att befolkningen utan vidare låtit sig integreras i det svenska samhället. Det låter sig t.o.m. nästan tolkas som om man helt enkelt varit tacksam för att få lov att bli svensk.

Helt i linje med denna "glömska", tala man idag om "världens mest lyckade omnationalisering". Detta uttryck är helt förståeligt, som uttryck för det svenska samhällets självgodhet, men utomordentligt märkligt ur principiell synpunkt. Det finns anledning att skärskåda tankegången bakom, liksom även "försvenskningen" som företeelse. Såväl utifrån ett svenskt som skånskt och danskt perspektiv skulle det vara positivt om oklarheterna kring Skåneland och dess identitetsbas kunde redas ut.


Nationalitet och medborgarskap

Tyvärr råder idag stor förvirring kring begreppen nationalitet och medborgarskap. Likaså kring nation och stat. Den betydelse dessa begrepp har i denna essay och som överensstämmer med det synsätt som förekommer i flera andra europeiska stater, så väl som i de europeiska minoritetsorganisationerna samt i UNPO är följande:

Man skiljer klart på begreppen "stat" och "nation" och därmed också på "medborgarskap" och "nationalitet". Medborgarskapet knyts till staten och är av individuellt, juridiskt slag. Det är också utbytbart. Det tar normalt bara ett par år, om man flyttar till en annan stat, att få medborgarskap där.

Att man blir medborgare i en annan stat, innebär dock inte, att man kulturellt och identitetsmässigt utan vidare kan ta steget in i dennas olika kultursfärer. Det beror på att nationaliteten är en sak för sig.


Nationaliteten

Nationaliteten är nämligen en faktor som man delar med andra inom ramen för en kulturell, språklig och historisk gemenskap. Denna är oftast territoriellt förankrad och knappast utbytbar. Kollektivt sett kan nationaliteten inte elimineras, efter som de faktorer som den bygger på är helt eller delvis opåverkbara. Kollektiv omnationalisering är därför inte möjlig.

Nationalitetens anatomi skall i det följande beskrivas speciellt betraktad ur skåneländsk synvinkel. Den mycket unika bak grund som Skåneland har gör att nationalitetsproblematiken inte bara kan ses som en variant av en generell problemställning.

Nationalitetsproblemet har vissa allmänna drag som går igen överallt, och i Skåneland finns sådana generella karakteristika, men därtill kommer också mycket speciella inslag. Inte minst innebär Skånelands relativ höga materiella och samhällsmässigt avancerade nivå, au nationalitetskomplexet blivit ovan ligt. Just därför är det också särskilt intressant att studera och analysera.


Identitetsgemenskapen

Det nationella elementet har som ovan nämnts, att göra med gemen skap och identitet. Antropologen Anne Knudsen hävdar, att den känslomässiga investering som görs i denna identitetsgemenskap bygger på tre baselement, nämligen språket, historien och kulturland- skapet. Om man avskaffar språket, förnekar historien och ödelägger kulturlandskapet, då hotar man den basala identiteten eller nationaliteten.

Den svenska statsmakten har efter maktövertagandet, först 1658 så 1720 gjort stora ansträngningar, för att komma åt just dessa identitetsbärande element i Skåneland. Detta har först skett genom den sk. uniformitetspolitiken och därefter med utnyttjande av den moderna statens likriktning samt med hjälp av den skåneländska befolkningens självcensur.

Den situation som råder nu i slutet av 1900-talet är sådan att, man officiellt hävdar att man lyckats med detta omnationaliseringsförsök. Det finns anledning att tvivla på att så är fallet.

I en analys kan det vara lämpligt, att följa Anne Knudsens identitetsstruktur och se på de tre nationella element som hon nämner. Man kan börja med språkfrågan.


Skånska språket

I Skåneland har det skånska språket historiskt utvecklats med ett eget ordförråd, språkliga särdrag och en markant egen språkmelodi. Detta historiska språk är inte någon dialektal form av svenska eller danska, det har däremot en stor ordgemenskap med sjælländskan / danskan. Detta skånska språk har som alla andra ändrats över tiden, men en markant skånska talades så sent som för 2 generationer sedan.

På grund av en avbruten språkutveckling har något skåneländskt "riksspråk" eller något enhetligt skånskt skriftspråk inte utvecklats. Det skånska språket har därför bringats in i vår tid bl a genom en rad skåneländska dialekter och genom vardagens talspråk.


Språklig försvenskning

Ett av uniformitetspolitikens första mål, var språklig försvenskning. En sådan försöktes med hårda medel. Vad detta har lett till, är att Skånelands folk idag "talar svenska på skånska". Man använder ihuvudsak svenskt ordförråd, dock i vardagslag kryddat med många specifika skånska uttal, ord och vändningar samt med bibehållen språkton. Detta sätt att tala skiljer sig fortfarande markant från rikssvenskan (och svenskbaserade dialekter). Frågan är om denna accept av ett svenskt ordförråd är tillräcklig för att man skall anse attskåningarna förlorat sitt språk. Eller om det är så, att man nu har ett svenskt officiellt skriftspråk och ett partiellt svenskt talspråk kompletterat med ett Skånskt/Blekingst/Halländskt vardagsspråk.


Hur definieras ett språk

Om ett språk är ett språk eller inte är en rent politisk fråga. Mellannorskan och svenskan är skillnaderna i ordförråd inte våldsamt stora. Holländskan är en plattysk dialekt som blivit nationellt språk. Plattyskan ligger mellan tyskan och de nordiska språken och är ett språk som anses självständigt jämfört med tyskan. Österrikarna hävdar sig tala österrikiska, vilket kanske är en tysk dialekt.

Många språk har försvunnit, men vissa är på väg fram igen. Occitanskan i "Sydfrankrike" dog ut på 1500-talet, men är idag under utveckling. Likaså i Cornwall var språket borta, men förmedlas nu i en del av undervisningen. Bretonska, katalanska och friesiska är i tillväxt. Frågan är i dessa fall, om man har ett språk eller ej, närdetta en tid varit ur bruk.

Skånskan finns som historiskt språk och idag delvis som ett vardagsspråk och helt klart som ett latent språk. Om det skåneländskafolket införde undervisning i det gamla skånska språket och i sitt omfattande specifika ordförråd, så skulle den språkliga särarten stärkas betydligt. Utvecklade man därtill ett skriftspråk kunde man definitivt tala om en nationell skåneländsk språkrenässans.

Det nationella språket i Skåneland är inte mer avlägset än en undervisningsplan och en skriftspråksstrukturering. Det sega folkliga fasthållandet av språkton, uttal, ord och vändningar har gjort att den språkliga försvenskningspolitiken inte lyckats. Ständigt återkommande debatter i pressen visar också på den språkliga indignation som råder mellan svensk och skånsktalande grupper. Dessa debatter är klara uttryck för att folk i allmänhet upplever språkskillnaden mellan svenskt och skånskt som betydelsefull. Från svensktalandes sida, är det inte ovanligt, att skåningarna beskylls för att "språket är en halssjukdom", och från skånsk sida tycker man, att rikssvenskan och stockholmskan låter "mallig" och överhetsaktig. Helt klart är att skånskan uttalsmässigt har stor släktskap med danskan, plattyskan, holländskan och frisiskan och att detta också bidrager till att skapa ett avstånd till svenskan.

Den som vill gå djupare in i det skånska språkets bakgrund och karaktär kan ta del av docent Helmer Långs analyser och Skånska Akademiens "Skånskdansksvenska ordbok".



Gå vidare via flikarna ovan eller till Del 2

© SSF 2016
Tillrättalagt för Internet: G. Hansson